Gen 45 | SweKarlXII | STEP | Då kunde icke Joseph hålla sig för allom dem, som omkring stodo, och han ropade: Går alle ut ifrå mig. Och stod ingen när honom, då Joseph bekände sig för sina bröder:

‏ Genesis 45

Joseph bekänd. Jacob kallas, gläds.

1 Då kunde icke Joseph hålla sig för allom dem, som omkring stodo, och han ropade: Går alle ut ifrå mig. Och stod ingen när honom, då Joseph bekände sig för sina bröder: 2 Och han gret öfwerljudt, så at de Egyptier och Pharaos tjenare det hörde. 3 Och han sade sina bröder: Jag är Joseph; lefwer min fader ännu? Och hans bröder kunde intet swara honom: Så förskräckte woro de för hans ansikte. 4 Men han sade: Går dock hit til mig. Och de gingo til honom, och han sade: Jag är Joseph edar broder, den I hafwen sålt in uti Egypten. 5 Och nu låter det icke bekymra eder, och tänker icke at jag derföre är wred, at I hafwen sålt mig hit: Ty för edra wälfärds skull hafwer Gud sändt mig hit för eder. 6 Ty det är nu tu år, at dyr tid hafwer warit i landena; och äro ännu fem år, at ingen plöjning eller upskörd skall warda. 7 Men Gud hafwer sändt mig hit för eder, at han will låta eder blifwa qwara på jordene, och hålla eder wid lif genom stor under. 8 Så hafwen icke nu I sändt mig hit, utan Gud: Han hafwer gjort mig såsom en fader til Pharao, och til en herra öfwer allt hans hus, och til en Första i hela Egypti land. 9 Skynder eder nu, och farer up til min fader, och säger honom: Det låter din son Joseph säga dig: Gud hafwer satt mig til en herra i hela Egypti land; kom ned til mig, försumma dig icke. 10 Du skalt bo i det landet Gosen, och wara hardt när mig, du och din barn, och din baranabarn, din får och fä, och allt det ditt är. 11 Jag will der försörja dig: Ty det är ännu fem åra dyr tid at du icke warder förderfwad med ditt hus, och allt det ditt är. 12 Si, edor ögon se, och mins broders BenJamins ögon, at jag talar munteliga med eder. 13 Förkunner minom fader alla mina härligheter i Egypten, och allt det I sett hafwen. Skynder eder, och kommer hit ned med minom fader. 14 Och han fick sin broder BenJamin om halsen, och gret; och BenJamin gret ock wid hans hals. 15 Och han kyste alla sina bröder, och gret öfwer dem. Sedan talade hans bröder med honom. 16 Och när det ryktet kom i Pharaos hus, at Josephs bröder woro komne, behagade det Pharao wäl, och alla hans tjenare. 17 Och Pharao sade til Joseph: Säg dina bröder: Detta görer: Lader edor djur; farer bort, och när I kommen i Canaans land, 18 Så tager edar fader och edart folk, och kommer til mig, jag will gifwa eder af allt det goda, som i Egypti land är, at I skolen äta märgen i landena. 19 Och bjud dem: Görer alltså: Tager edor utaf Egypti lande wagnar til edor barn och hustrur, och förer edar fader, och kommer. 20 Och skoner icke edor bohags ting: Förty allt det goda i hela Egypten skall höra eder til. 21 Israels barn gjorde så, och Joseph fick dem wagnar, efter Pharaos befallning, och förtäring på wägen. 22 Och gaf dem allom, hwarjom för sig, högtidskläder; men BenJamin och han trehundrad silfwerpenningar, gaf fem högtidsklädningar. 23 Men fadrenom sände han tio åsnar, ladda med gods utaf Egypten, och tio åsninnor med mälning och bröd och spisning, sinom fader på wägen. 24 Och så lät han sina bröder fara, och sade til dem: Kifwer icke på wägenom. 25 Så foro de utaf Egypten, och kommo uti Canaans land til sin fader Jacob; 26 Och förkunnade honom det, och sade: Din son Joseph lefwer ännu, och är en herre i hela Egypti lande. Men honom föll det icke i sinnet, ty han trodde dem intet. 27 Då sade de honom all Josephs ord, som han til dem sagt hade. Och då han såg wagnarna, som Joseph utsändt hade til at föra honom med, wardt hans ande lefwandes. 28 Och sade: Jag hafwer nog, at min son Joseph lefwer ännu. Jag will fara bort och se honom, förra än jag dör.